Vem tänder stjärnorna?
Du!
En mörk vinterkväll ser du en man med kamera som går ut från sin port och beger sig i väg. Du kanske funderar över vad han ska ut i kyla och mörker och göra när du själv är på väg för att vila en stund i soffan. Det är Johan. Han har både blixtar och ficklampor med sig och att han letar efter is. Med sitt bärbara ljus och med mörkret som ram kommer han några timmar senare komma hem med minneskortet fullt av mötet mellan ljus och mörker gestaltat genom isens skönhet. Då kanske han tar sig en stor kopp te och i nästa steg låta datorn bli hans verktyg.
Låt mig berätta om Johan.
Han är en man med ett stort varmt hjärta som känner, pigga ögon som ser och ett sinne som undersöker. För mig är det Johan. Lägger vi dessutom till ett stort bullrande skratt så förstår ni. Johan är en man som vandrar runt i samma värld som du gör när du kanske har bråttom till tunnelbanan eller går i dina egna tankar.
Han ser det stora i de små tingen, detaljerna runt oss som är lätta att rusa förbi. Det är detaljer som hör samman med den större bilden, med helheten – i det finns en värme. Johans bildseende är långt ifrån det kalla separerande. Johan söker helheten i det lilla – i granbarret kan vi se hela granen – när vi ser det genom Johans ögon.
Lekfullheten hos Johan gör att han räddas från ett prestigefullt skapande. Han leker med färger, former och sammanhang och vet att hos det perfekta måste alltid finnas en liten ojämnhet. För det är skorret i rösten eller gitarren som gör en sång intressant och vacker. Det där ser jag hända också i Johans bilder för han har förstånd och känsla att se det vackra i det ibland skenbart fula.
Johan är en hängiven person. Han är hängiven sina barn, sin kärlek, sina vänner och sitt uttryck. I uttrycket finns bilden men han leker också med ord, små korta meningar som landar precis där de ska – i hjärtat. Ibland som en fråga, andra gånger som ett igenkännande.
”En väg till att känna sig nöjd, är att längta efter det man redan har”
Johan är en man som har mycket och han har vett att längta efter det – där ligger hans hängivenhet.
Genom sina bilder ställer Johan frågor och vet att det inte finns ett bestämt svar. Svaret är ditt i möte med frågan – den fråga som är en bild, kanske fångad på samma väg som du passerar varje dag. Såg du frågan, känner du svaret?
Den här texten skrev min vän Lysa till utställningen Två Ansikten, som hölls på Ett Chokladeri 2013. Idag 2023, kändes det fint att läsa den. Mycket vatten, typ ett hav har flutit under broarna sedan dess, jag får se var nästa utställning landar.
Johan